Långkälke del 1 och 2
Långkälke del 1
Ett av mina rikaste barndomsminnen är när vi bröder åkte på långkälken längst upp från Kusbakens stora bro och sen studsade ner mellan plogvallarna. (på den tiden var de plogade med träplogar och kanske inte så hårda) och sen vart det tvärstopp mot en hårdare plogvall nere vid landsvägen. Hur många av oss bröder var med minns jag inte men va vi i tjöt och ramlade av men tydligen överlevde vi.
Björs Olle
Långkälke del 2
Jag minns att när pappa o BjörsJonas hade gjort släpväg för timmer uppifrån Grindstenberget (Hoxtret) ner till vägen, sen över täkten vid Kåra och över Kresfersmyra ner till avstjälp på älven. Den där släpvägen blev ju med tiden som en bobsleighbana och vi - ungarna i Kåra, Nybergs, Norins, Hesthagens, PellPers, Jakopas och rackarn vet om inte ni från nederStene också var med. Ibland tog Jakopas-Jonas med deras långkälke, annars gjorde vi släpartyg med 5 - 6 sparkar. Herrejösses vad fort det gick.
Du har rätt i din fundering över att vi klarade oss från värre skador. Jag vet att pappa var orolig när vi gjorde släpartyg uppifrån toppen på Grindstensberget på stora vägen och om lyckan stod oss bi, klarade vi oss ända ner till Kresfersmjölkpallen vid Hybovagen. Visst var det farligt, men som nån förstandig mänska skrivit - miljöfarlig färg i våra barnsängar, oseparerad mjölk, dela dricka med hela hopen, hemifrån för att fiska eller leka med er andra och komma hem sent på eftermiddan, cykel utan lyse och knapp-händiga bromsar och kedjor som ramlade av stup i kvarten - men vi hade roligt, var väl mindre sjuka än barn nuförtiden och vi var ute i friska luften och vi hade kompisar.
Det är nästan synd om ungarna nuförtiden. Jag har ofta fått en kommentar från Gudmund att han önskar att när han blir lika gammal som jag, han har kvar lika många barndomsvänner och goda minnen som jag har.
Hur har du det med syn o hörsel? Jag må få nya glasögon för dom som jag har sen 2006 är inte bra. Dessutom hör jag så rackarns illa att Pervin anklagar mig för att inte bry mig om henne - svarar inte på tilltal - vilket kan vara vilsamt ibland men som skapar störningar i samlivet. Får väl göra nåt åt'et men annars mår jag väl även om jag borde operera menisken i vänsterknät. Doktorn i England säger att när det blir "too damn bad" ska vi fixa det också.
Jag kommer ihåg den kvällen när Linfabriken i Hybo brann. Jag hade väl varit hos er (i Björs) och cyklade hemöver på kvällskvisten när horisonten norröver flammade upp så jag var på väg tillbaka till er för att tala om det, när Pucka-Ella stod ute på vägen och tittade på och drog mig in för en mugg chokladmjölk. Inte gör folk sant nuförtiden!
Kåra Lars Erik