Skip to main content

Pergröt med fläsk

Någonting jag tidigt förstod att farsan uppskattade var farmor Karins ”Pergröt med fläsk” som utspisades allt som oftast, när vi besökte Björs. Jag minns hur det luktade stekt fläsk i köket i Björs, i stort sett alltid när vi var där. Och hur farmor alltid ”visk-vissel-nynnade” i köket medan hon donade där. Och hur jag redan då tyckte om denna hälsingerätt!
Jag minns också hur farmor sparade på papper, snörstumpar och allt möjligt som låg i kökets alla lådor - som var spännande att utforska.

Och gick man ut till huset i vinkel - ovanpå fäxet, så hängde där ofta tunnbröd eller blodpalt på tork - som var goda att smaka på. Gick man ner i fäxet fanns deras 11 kor som alla hade namn. Namn som var omöjliga då, som Krona, Krongås, Hjärta, Blenda, Rosa, Lyckros, Andrea (namn ur Anders&Gunillas minnen)! Dessutom stod hästarna Fjälla och Göle där, samt grisarna och under vintrarna även fåren.
Detta utspelade sig både under 60- och sjuttiotalet tills dess Anders och Gunilla tog över och farmor och farfar flyttade till lägenhet ett stenkast från Björs.

Pergröt och fläsk har jag lärt mig göra själv, och det är fortfarande en smakupplevelse varje gång. Eftersom jag läste att Kåra Lars Erik inte lärt sig behärska konsten att göra Pergröt måste jag puffa för att det inte alls är svårt!
Spar man överbliven kokt potatis mosad i frysen, som kan fyllas på då och då, så har man så småningom tillräckligt mycket för att koka Pergröt. Eller så köper man potatis, såsom t ex mandel som är extra passande och kokar/mosar. Hemligheten ligger sedan att låta den koka länge i en inte alltför varm kastrull, tillsammans med vetemjöl (kanske uppåt en dl) och mjölk förstås. Mängd mjölk till lagom konsistens (kan behöva fyllas på under kokningen). Salt och eventuellt lite vitpeppar och en viktig liten smörklick, blandas i. Den ska som sagt koka länge och långsamt tills vetemjölet är riktigt inkokt i peran, det är nog hemligheten. Smaka av under tiden...

Till detta massor av hårdstekt fläsk och saltgroe (stekflottet som med fördel skrapas ur (gjutjärns)-stekpannan så det blir lite grums med) som hälls ovanpå gröten. Ljuvligt gott...

Mikael Björs